EU:s plastförbud – påverkan på emballage, frakt och svenska företag
4 min lästid 20 januari 2026
Miljö och hållbarhet
EU skärper reglerna kring plast för att skydda miljön och främja en cirkulär ekonomi. Resultatet är nya förbud och krav som redan börjat förändra hur företag förpackar och skickar varor. I det här inlägget går vi igenom bakgrunden till EU:s plastförbud, de viktigaste EU-reglerna (som Engångsplastdirektivet och den nya förpackningsförordningen), hur Sverige implementerat reglerna och fortsätter att implementera de nya lagarna. Vi analyserar särskilt hur emballage och frakt påverkas – med fokus på plasttejp, sträckfilm, bubbelplast och e-handelspåsar. Produkter som innan har vart gjorda av plast.
Bakgrund: Varför inför EU plastförbud?
Miljöproblemen med plast är omfattande. Plast bryts, som många vet ner mycket långsamt och stora mängder hamnar som skräp i naturen – över 80 % av skräpet i Europas hav består av plast. De engångsprodukter gjorda av plast som omfattas av EU:s nya regler utgör omkring 70 % av allt marint avfall. Sådant marint plastskräp skadar djur, ekosystem och kan även ta sig in i vår näringskedja. Utöver nedskräpningen leder plastproduktion och plastavfall (ofta genom förbränning) till utsläpp av växthusgaser och ett ineffektivt utnyttjande av resurser.
Politiska motiv bakom plastförbudet är både att hantera dessa miljöproblem och att driva på omställningen till en cirkulär ekonomi. EU vill “transformera hur plastprodukter utformas, produceras, används och återvinns” och minska beroendet av fossil plast. Åtgärderna väntas också spara stora kostnader för samhället – det uppskattades att plastföroreningarna kunde kosta EU 22 miljarder euro fram till 2030 om inget gjordes. Dessutom efterfrågar allmänheten förändring: 87 % av européerna oroar sig för plastens miljöpåverkan. EU ser därför en chans att visa globalt ledarskap genom tuffare plastregler och på sikt stimulera innovation, jobb och konkurrenskraft inom hållbara material.
EU:s regler på plats: engångsplastdirektivet och nya förpackningskrav
Den första stora åtgärden är EU:s Engångsplastdirektiv (Single-Use Plastics Directive, 2019/904), som beslutades i juni 2019 och trädde i kraft sommaren 2021. Den har man som boende i ett EU land redan märkt av, för hur länge sedan var det du drack ur ett plastsugrör på en resturand? Direktivet innehåller en verktygslåda av åtgärder för att minska plastens negativa inverkan:- Förbud mot vissa engångsprodukter i plast från 3 juli 2021. EU-länderna förbjöd försäljning av ett antal plastartiklar för engångsbruk som ofta hamnar i naturen. Hit räknas bland annat:
– Engångsbestick och engångstallrikar i plast (gafflar, knivar, skedar, tallrikar och ätpinnar).
– Plastsugrör (drinking straws).
– Bomullspinnar i plast (tops).
– Omrörare för dryck (plastpinnar för t.ex. kaffe).
– Ballongpinnar i plast.
– Matlådor och muggar av expanderad polystyren (frigolit) för t.ex. snabbmat och dryck.
– Alla produkter av oxo-nedbrytbar plast (plast som bryts ned till mikroplaster) - Märkning och informationskrav. Vissa produkter måste från 2021 bära en tydlig märkning som informerar konsumenter om produkten innehåller plast samt hur den ska slängas. Detta gäller t.ex. plastmuggar, cigarettfilter, våtservetter och bindor, för att motverka felaktig nedskräpning.
- Minskad konsumtion av andra engångsprodukter. För engångsartiklar som inte förbjuds rakt av – såsom plastmuggar och vissa livsmedelsförpackningar – ska medlemsländerna vidta åtgärder för att kraftigt minska användningen. Till exempel uppmuntras övergång till flergångsprodukter eller alternativa material. Sverige har satt som mål att förbrukningen av engångsmuggar och engångsmatlådor ska halveras till 2026.
- Producentansvar och avgifter. Företag som tillverkar eller importerar viss engångsplast måste nu ta ett större ekonomiskt ansvar. Direktivet införde utökat producentansvar (EPR) som gör producenter skyldiga att bekosta insamling och städning av plastskräp, liksom informationsinsatser. I Sverige planeras en nedskräpningsavgift på artiklar som ofta hamnar som skräp – exempelvis glasspapper, godispapper, fimpar, engångsmuggar och våtservetter – för att finansiera kommunernas städning. Denna avgift beräknas inbringa ca 600 miljoner kr per år och innebär i praktiken högre kostnader för företag som sätter sådana produkter på marknaden.
Utöver engångsplastdirektivet finns andra EU-regler som påverkar plastanvändning:
Plastbärkassar: Redan 2015 införde EU mål att kraftigt minska förbrukningen av tunna plastkassar. Medlemsländerna har använt olika styrmedel (skatter, avgifter, förbud) för att få ned användningen. I Sverige infördes t.ex. en plastpåseskatt 2020 vilket minskade konsumtionen av plastbärkassar drastiskt (från i snitt 74 påsar per person och år 2019 till runt 17 påsar 2022). EU förbjuder numera även de allra tunnaste plastpåsarna (<15 mikrometer) som ofta används för frukt och grönt, med vissa undantag för hygien eller för att undvika matsvinn.
Förordningen om förpackningar och förpackningsavfall (PPWR, EU 2025/40): Detta är en helt ny, omfattande EU-förordning om alla förpackningar, som formellt antogs i februari 2025 och börjar gälla successivt från augusti 2026. Förordningen syftar till att minska det ständigt växande förpackningsavfallet och täcker hela förpackningens livscykel – från design till avfallshantering. Några centrala inslag:
- Mindre och smartare förpackningar: Företag måste minimera vikt och volym på sina förpackningar och undvika onödiga emballage. Överdimensionerade kartonger med mycket luft och utfyllnad ska bort. Som exempel införs en regel att i e-handelns paket för elektronik får högst 50 % av volymen vara utfyllnad (t.ex. papper, bubbelplast eller skum) – resten måste utgöras av produkten själv.
- Återanvändning: Bindande mål för återanvändbara förpackningar sätts upp. Till 2030 ska en viss andel av förpackningar inom olika sektorer vara återanvändbara, med ännu högre andel 2040. Till exempel behöver 40 % av vissa transport- och försäljningsförpackningar vara återanvändbara år 2030 enligt de nya reglerna. Det innebär att företag inom t.ex. matleverans och detaljhandel måste börja erbjuda återbrukslösningar (såsom returbackar, påfyllningsbara behållare eller liknande) istället för engångsemballage.
- Förbud mot vissa engångsförpackningar: Vissa specifika användningar av engångsplastförpackningar förbjuds eller begränsas. Det blir till exempel otillåtet att sälja färdigförpackade frukter och grönsaker under 1,5 kg i engångsplast (man får istället sälja dem i lösvikt eller i andra material). Inom hotell, restaurang och catering (HORECA) införs förbud mot engångsförpackningar för mat och dryck som konsumeras direkt på plats – där ska flergångsservis användas. Även engångsförpackningar för små portionsförpackningar av såser, kaffegrädde, socker o.d. som serveras på restaurang/hotell ska begränsas. Och som nämnts tidigare förbjuds mycket tunna plastpåsar generellt.
- Återvinningsbarhet och återvunnet innehåll: Alla förpackningar ska vara återvinningsbara senast 2030 enligt de nya kraven. Det ställs detaljerade designkrav – t.ex. måste olika komponenter i en förpackning vara lätta att separera och materialval ska anpassas efter etablerade återvinningssystem. Förpackningar kommer att klassas i olika återvinningskategorier (A–D), där bara A–C kommer att få finnas på marknaden från 2030 (kategori D, som indikerar låg återvinningsbarhet, fasas ut). Dessutom införs kvoter för återvunnet material i nya plastförpackningar. Till exempel ska engångs PET-flaskor innehålla minst 30 % återvunnen plast år 2030, och denna andel skärps över tid upp till 65 % år 2040. Detta tvingar förpackningstillverkare att öka användningen av återvunnen råvara.
Sammantaget innebär EU:s nya regelverk en paradigmskifte: mängden plastavfall ska ner kraftigt (EU-parlamentet har talat om ~5 % minskning till 2030 och 15 % till 2040 jämfört med 2018), återvinning och återanvändning ska upp, och plastprodukter som anses ohållbara fasas ut. Som del av Europeiska gröna given och handlingsplanen för cirkulär ekonomi är målet att alla förpackningar ska vara återanvändbara eller återvinningsbara 2030.
Implementering i Sverige: från EU-direktiv till nationella regler
Sverige har relativt snabbt omsatt EU:s regler i svensk lagstiftning, ofta med ännu strängare nationella åtgärder. Här är en kort tidslinje över viktiga händelser och beslut:
Som synes har Sverige implementerat EU-direktivet om engångsplast, men också tagit egna initiativ för att gå längre på vissa områden. Förbudet mot de listade engångsartiklarna (tops, sugrör, etc.) trädde i kraft lite senare än EU:s deadline – i januari 2022 – men omfattar exakt de produkter som EU pekade ut. Därutöver har Sverige drivit på extra åtgärder:
- Förbud mot plastkonfetti utomhus (en källa till mikroplast) från april 2022.
- Förbud mot plastmuggar (med mer än 15 % plastinnehåll) från 2024, vilket är hårdare än EU:s allmänna regler (EU kräver märkning och minskad användning av plastmuggar, men Sverige valde att helt förbjuda de flesta plastmuggar).
- Krav på återanvändningsalternativ: restauranger och kaféer måste erbjuda återanvändbara kärl för den som köper mat eller dryck i engångsbehållare senast 2024.
- Mål om återvunnet material: Sverige har uttryckt målet att alla engångsplastförpackningar ska innehålla minst 30 % återvunnen plast år 2030 (detta sammanfaller med de EU-diskussioner som nu lett till generella krav på återvunnen plast i förpackningar).
- Utökat producentansvar: Sedan tidigare finns producentansvar för förpackningar i Sverige (företag betalar för insamling/återvinning). Med de nya reglerna ska även kostnader för nedskräpning täckas. Regeringens planerade nedskräpningsavgifter på t.ex. engångsmuggar och cigarettfimpar är ett led i detta och väntas träda i kraft under 2024.
Sammanfattningsvis har lagstiftningen snabbt skärpts både på EU-nivå och nationellt. Svenska företag behöver därför anpassa sig till en nya verklighet där vissa plastprodukter är förbjudna, andra beläggs med avgifter eller reduktionskrav, och förpackningar generellt måste bli mer återanvändningsbara och återvinningsbara inom de närmaste åren.
Hur påverkas företag inom e-handel, logistik och förpackningsindustrin?
För svenska företag – särskilt de som är verksamma inom e-handel, logistik och förpackningstillverkning – medför plastförbudet och de nya reglerna både utmaningar och möjligheter. Nedan analyserar vi effekterna ur två perspektiv: dels för företag som använder emballage i sin dagliga verksamhet (t.ex. e-handelsföretag som skickar paket, eller logistik- och distributionsbolag), dels för förpackningsindustrin och leverantörer av emballage.
Påverkan på e-handel och logistikföretag
Företag inom e-handel och logistik använder stora mängder plast i form av förpackningsmaterial – från packtejp och krympfilm runt pallar, till bubbelplast och luftkuddar som stötdämpning, samt plastpåsar/brevpåsar för försändelser. Ingen av dessa produkter är direkt förbjuden idag, men de nya reglerna tvingar fram ett förändrat arbetssätt och materialval:
Övergång till alternativa material:
Eftersom engångsplast generellt ses allt mer som ohållbart, kommer kunder och regelverk att premiera företag som använder återvinningsbara eller biologiskt nedbrytbara emballage. Redan nu märks en trend att plastbubbelplast, fyllnadsmaterial och brevpåsar i plast fasas ut till förmån för fiberbaserade lösningar (t.ex. pappersfyllnad, kartong, papperspåsar). Företag kan behöva byta ut plasttejp mot papperstejp och plastfilmsinpackning mot t.ex. återvunnen pappersemballage för att möta kundernas och lagstiftningens krav.
Minska onödig plast och luft i paketen:
De kommande EU-kraven på att optimera förpackningsutrymmet innebär att e-handlare måste se över sina förpackningsrutiner. Överdimensionerade lådor med mycket luft och plaststoppning blir inte accepterade. Till exempel tvingar regeln om max 50 % utfyllnad för elektronikleveranser att använda mindre kartonger eller mer precisionsanpassade insatser. Detta kan kräva investering i nya packmaskiner, fler storlekar på kartonger eller smartare packalgoritmer. På sikt minskar det materialanvändning och fraktvolym (vilket också kan spara kostnader), men omställningen kan innebära utvecklingskostnader.
Återanvändbara emballage i cirkulation:
Med bindande mål för återanvändning av förpackningar kommer e-handelsbranschen sannolikt behöva införa retursystem för emballage. Till exempel kan större e-handlare behöva erbjuda flergångsförpackningar som kunder skickar tillbaka eller återanvänder. Redan idag testas lösningar med returpåsar i plast eller tyg som kan användas om och om igen. Kravet att 40 % av transport- och försäljningsförpackningar ska vara återanvändbara 2030 är en signal att “engångsemballage” i nuvarande form inte kan dominera i framtiden. Logistikföretag kan behöva bygga upp infrastruktur för att samla in tomma emballage från kunder och skicka dem till återanvändning.
Högre kostnader och producentansvar:
Företag som fortsätter använda mycket engångsplast kan få ökade kostnader genom producentansvarsavgifter. I och med EPR-reglerna får producenter av t.ex. plastförpackningar betala mer för insamling och återvinning, och i Sverige tillkommer nedskräpningsavgifter på vissa produkter. Dessutom kan skatter eller avgifter på jungfrulig plast införas framöver. Allt detta gör att affärskalkylen nu gynnas av att använda mindre plast och mer återvunnet material – för att sänka avgifterna.
Regelefterlevnad och rapportering:
Nya krav innebär mer administration. E-handelsföretag kan behöva rapportera hur mycket plastförpackningar de sätter på marknaden, se till att de är registrerade hos relevanta återvinningssystem i varje land de säljer till, samt följa upp nya bestämmelser kontinuerligt. De som är proaktiva och redan nu ställer om sina emballage får en enklare resa när regelverken skärps successivt.
Det är tydligt att gårdagens förpackningsstrategier inte kommer att klara morgondagens lagkrav eller kundförväntningar. Vi ser redan att flera svenska e-handlare byter till pappersbaserade emballage och marknadsför sina utskick som “plastfria”. På kort sikt kan omställningen medföra ökade kostnader (t.ex. dyrare material som papperstejp, kostnad för retursystem, etc.) och behov av nya rutiner. På längre sikt kan det ge besparingar och konkurrensfördelar – lägre materialförbrukning, mindre fraktvolymer, starkare miljöprofil och att man slipper framtida böter eller image-skador kopplade till plast.
Hur påverkas några vanliga emballage inom e-handel & logistik av de nya reglerna?
Plastprodukt | Status enligt EU-regler | Praktisk effekt |
Plasttejp (packtejp)
| Tillåten (ej förbjuden i sig). Omfattas av generella förpackningskrav på återvinningsbarhet. 🔸 Inte direkt nämnd i engångsplastdirektivet, men berörs av förpackningsförordningens krav att alla förpackningar (inkl. förslutningar) ska vara återvinningsbara 2030. | 🔸 Rekommenderas bytas ut till papperstejp eller annat som underlättar återvinning. 🔸 Återvunnet innehåll kan komma att krävas (ökade kostnader om man ej ställer om). 🔸 Plasttejpen i sig blir inte olaglig, men kan försvåra förpackningens återvinning om den sitter kvar på kartonger – företag bör därför minimera användningen. |
Sträckfilm (plastfilm för pallar)
| Tillåten (ingen direkt begränsning ännu). Ses som transportförpackning under nya PPWR. 🔸 Återanvändning uppmuntras: EU har mål om 40 % återanvändbara transportförpackningar 2030, vilket kan omfatta att ersätta engångs sträckfilm med flergångslösningar (t.ex. återanvändbara överdrag eller band för pallstabilisering). 🔸 Återvinningskrav: Sträckfilm måste uppfylla designkraven för återvinning (mono-plast, inga svåra additiv). | 🔸 Ökat producentansvar: Företag som använder mycket sträckfilm får betala för dess återvinning – incitament att minska mängden. 🔸 Innovation: På sikt kan sträckfilm ersättas av återanvändbara palletäckare eller så kan man använda papperstäckfilm. 🔸 Återvunnet material: Tillverkare av plastfilm behöver öka återvunnen plast i filmen – köpare kan ställa krav på detta vid upphandling. |
Bubbelplast & plastutfyllnad | Tillåten men överanvändning begränsas av nya regler. 🔸 Ej förbjuden av engångsplastdirektivet (betraktas som förpackning, ej engångsartikel). 🔸 Volymbegränsning: Förpackningsförordningen förbjuder onödigt stor utfyllnad – t.ex. max 50 % av paketvolymen får vara bubbelplast/luft i vissa fall. 🔸 Återvinningskrav: Bubbelplast (ofta av PE/PP) måste designas så den kan materialåtervinnas enkelt; kompositmaterial med papper+plast i utfyllnad bör undvikas. | 🔸 Minskad användning: Företag behöver optimera emballage så att mindre bubbelplast krävs (t.ex. genom passformsemballage eller papper som utfyllnad). 🔸 Alternativ: Ökad efterfrågan på pappersbaserad stötdämpning och liknande som är lättare att återvinna. 🔸 Kundperspektiv: Konsumenter förväntar sig mindre plast i paketen – plastbubbelplast kan ge negativ PR jämfört med papper. |
E-handelspåsar (plast)
| Tillåtna (inte uttryckligen förbjudna). 🔸 Plastbärkasse-direktivet gällde främst butiker; e-handelspåsar omfattas inte av det förbudet på tunna påsar (<15 µm) då de oftast är kraftigare. 🔸 Nya krav: Som försäljningsförpackning omfattas de av återvinnings- och eventuella återanvändningsmål. Större e-handlare kan behöva införa återanvändbara fraktpåsar för en andel av leveranserna senast 2030. | 🔸 Materialskifte på gång: Många byter redan till papperspåsar eller kartonger för försändelser. Plastpåsar kan bestå men måste då vara återvinningsbara (ingen flerlagersplast som inte går att återvinna). 🔸 Möjliga framtida förbud: EU diskuterar att förbjuda icke-återvinningsbara plastkuvert, plastfickor och luftkuddar i e-handel – företag bör planera för att plastpåsar kan komma att regleras hårdare framöver. |
I tabellen ovan ser vi att inget av de listade emballagematerialen är direkt förbjudet i nuläget, men samliga påverkas indirekt av skärpta krav. Framför allt handlar det om ”tillåten, men under förutsättning att…” – dvs. plastemballage måste uppfylla nya standarder, och företag gör klokt i att ställa om frivilligt innan de tvingas.
Kort sagt: E-handels- och logistikföretag behöver börja tänka på förpackningar som en del av sin hållbarhetsstrategi, inte bara en kostnad. De som ligger i framkant genom att införa återvinningsbara, återanvändbara emballage redan nu kan vinna lojalitet hos miljömedvetna kunder och ligga steget före lagstiftningen. De som väntar riskerar att drabbas av avgifter, ryckiga omställningar och att hamna efter konkurrenterna.
Påverkan på förpackningsindustrin och materialleverantörer
Även företag som tillverkar eller säljer förpackningsmaterial – exempelvis producenter av plastfilm, böndrar av emballageplast, leverantörer av engångsförpackningar – står inför betydande förändringar:
Produktutfasning och innovation:
Direktivet har redan eliminierat marknaden för vissa produkter (plastbestick, sugrör, frigolitmuggar etc.). Förpackningsföretag som tidigare sålt dessa måste hugga om till alternativ (t.ex. träbestick, papperssugrör). Andra plastprodukter är inte förbjudna men får minskad efterfrågan – t.ex. EPS (frigolit) för engångsmatlådor är i praktiken döende då både EU-regler och flera länder (t.ex. Frankrike) förbjudit eller avrått från det. Plastfilmsprodukter med låg återvinningsgrad (som komplexa multimaterial-förpackningar) kan också fasas ut när kravet på återvinningsbarhet slår igenom. Detta driver på innovation: förpackningstillverkare satsar nu på utveckling av monomaterial-plast (som är lättare att återvinna), fiberbaserade material eller helt nya lösningar. Vi ser t.ex. en kraftig ökning av sortiment kring wellpapp, formpressad pappersmassa, träfiber som ersätter bubbelplast och skumplast för stötdämpning. Plastindustrin själv investerar i bioplaster och återvinningstekniker.
Investering i återvinning och återvunnet material:
För att uppfylla kraven på återvunnet innehåll i plastförpackningar behöver plastproducenter säkra tillgång på återvunnet råmaterial. Förpackningsindustrin i Sverige och Europa investerar nu i återvinningsanläggningar och samarbeten för att får fram högkvalitativ återvunnen plast. Företag som tillverkar plastfilm, påsar m.m. måste anpassa sina processer så att de kan blanda in t.ex. 30 % återvunnen polyeten i en ny plastfilm utan att kvaliteten blir lidande. Detta kan kräva ny utrustning och kvalitetskontroll, men skapar också nya affärsmöjligheter (försäljning av certifierat “grön plastförpackning” med recycling-andel).
Regulatorisk osäkerhet och ledtid:
Förpackningsföretag påverkas av att reglerna uppdateras löpande. Att EU nu går från direktiv (som implementeras lite olika per land) till en förordning (direkt gällande i hela EU) skapar mer enhetliga regler på sikt. Men i övergången kan olika länder införa egna kompletterande förbud. Sverige införde t.ex. plastmuggförbud 2024; Frankrike har förbjudit engångsförpackningar för sittande restauranggäster och siktar på att förbjuda all engångsplastförpackning 2040. Så förpackningsleverantörer behöver hålla koll på flera marknader. Vissa företag kan vinna på detta – t.ex. de som säljer hållbara alternativ – medan de som är specialiserade på traditionell plast tappar.
Ökad efterfrågan på alternativ och nya marknader:
På plussidan skapar reglerna en boom för hållbara förpackningar. Företag i fiberindustrin (papper, kartong) ser ökad efterfrågan när plast byts mot kartong. Innovationsföretag som erbjuder biologiskt baserade plaster eller komposterbara material får nya kunder. Förpackningsindustrin hamnar i rampljuset, men de som ställer om kan profilera sig som lösningsleverantörer i en tid av förändring. Redan nu marknadsförs produkter som “PPWR-ready” eller “SUPD compliant”.
Sammanfattningsvis tvingar EU:s plaststrategi förpackningssektorn att utvecklas. Plast kommer inte försvinna helt, men användas mer selektivt – “rätt plast på rätt plats”, som det ofta uttrycks. Plast behövs där det verkligen gör nytta (t.ex. sterila medicinska förpackningar, tekniska komponenter), men engångsplast för triviala ändamål fasas ut. Företag som producerar plastemballage behöver därför diversifiera och erbjuda portföljer med återvinningsbara, återvunna eller flergångsprodukter. De som tidigare sålt enbart billig ny-plast får tänka om sin affärsmodell, medan de som erbjuder hållbara lösningar har en marknad i tillväxt.
Slutsats
EU:s plastförbud och nya förpackningsregler innebär en genomgripande omställning för många svenska företag. Drivkrafterna är tydliga: minska nedsmutsningen i hav och natur, spara resurser och ställa om till cirkulära flöden. Reglerna har redan förbjudit flera engångsartiklar i plast och ställer successivt hårdare krav på allt från engångsmuggar till industriförpackningar. Svenska myndigheter har gått längre på vissa punkter och näringslivet förbereder sig nu för nästa steg 2026–2030 då kraven på återvinning och återanvändning höjs ännu mer.
Företag inom e-handel och logistik bör redan nu se över sitt emballage: kan vi byta ut plast mot papper där det är möjligt? Hur kan vi optimera paketen för att slippa onödig utfyllnad? Finns det potential att införa returemballage för kunderna? Förpackningstillverkare å sin sida behöver satsa på innovation – framtidens produkter ska antingen vara cirkulära (återvinningsbara eller återanvändbara) eller ersätta plast med andra material där det går.
Trots utmaningarna ger denna omställning också möjligheter. Proaktiva företag kan stärka sitt varumärke med miljövänliga förpackningar, vinna kundernas förtroende och ligga steget före konkurrenter som tvingas agera senare. Som Ryleon (ett företag i förpackningssektorn) uttrycker det: ”Hållbar förpackning handlar inte bara om att uppfylla regler – det är en kraftfull möjlighet att leda, innovera och sticka ut på marknaden.”
Bottom line: EU:s plastregler börjar nu märkas i varje led, från fabriken till postlådan. För svenska företag gäller det att anpassa sig – och de som gör det på ett smart sätt kan både bidra till en bättre miljö och skapa värde för sin egen verksamhet. Med andra ord, plastförbudet må innebära slutet för vissa produkter, men det är också startskottet för nästa generation av återvinningsbara förpackningar och emballagelösningar.
